Introduktion av Docent Börje Lindén, Avd. för precisionsodling, Inst. för markvetenskap, SLU, Skara

Markkarteringsborren med trampjärn används för provtagning i matjorden. Den konstruerades omkring 1960 av försöksassistent Anders Johansson i Trekanten, Kalmar län. Han bodde i orten Trekanten, och därav kom borren att kallas Trekantenborr (litteratur: Johansson, 1961, 1963; Lindén, 1977). Borrtypen tillverkas idag av Galko Svets enligt nedan.

För alvprovtagning konstruerade Olle Johansson (vid Inst. för allmän jordbrukslära, senare vid Avd. för växtnäringslära) en borr med förträngd spets i det öppna borrörets nederände, så att borrkärnan lätt löpte in i borröret och inte fastnade därinne. Den fungerade i princip mycket bra vid alvprovtagning. Han kallade den Ultunaborr. Den var dock för svag för att slås ned i marken med klubba. Den förstärktes senare av Börje Lindén med en kraftig stång och ett påsatt slaghuvud (Lindén, 1979), när behovet av att slå ned borrarna blev uppenbart. Denna modifierade borrtyp kom fortsättningsvis också att heta Ultunaborr.

Den modifierade Ultunaborren används för alvprovtagning t.ex. i skikten 0 - 30, 30 - 60 och 60 - 90 cm. Eftersom Ultunaborrens förträngda spets oftast inte tål stenpåkänning vid nedslagning, bör man vid provtagning i jord med större stenar byta ut denna borr mot EJH - borren (se nedan). Ultunaborren kan dock inte utan vidare ersättas av EJH - borren, eftersom det lätt uppstår kontaminering med jord från ovanliggande markskikt med EJH - borren (med slängsgående urfräsning). Kontaminering med jord: se Lindén (1977 och 1979). Inblandning av ovidkommande jord kan förrycka analysresultaten. Jordlaboratorier klagar ibland också på för lite jord när prov tas med EJH-borren, eftersom den har så smal urfräsning.

Vid alvprovtagning med båda borrtyperna bör man i skiktet 0 - 30 cm först använda en bred markkarteringsborr, som har större diameter än Ultunaborren eller EJH - borren. Då får man ett bredare hål i skiktet 0 - 30 cm än längre ned. Detta motverkar kontaminering av alvprov till följd av att matjord rasar ned i borrhålet eller fastnar på borrkärnan, när den använda alvborren slås ned i alven respektive dras upp igenom.

Den ursprungliga Ultunaborren, som alltså vanligen används i försöksverksamheten för kväveprofilprovtagningar, (0 - 30, 30 - 60 och 60 - 90 cm djup), har inte inte tagits med på hemsidan. Borrtypen tillverkades tidigare av Gökens mekaniska verkstad. Se bild nedan visande Ultunaborrens konstruktion (modifierad efter Olle Johansson).

Litteratur:

• Johansson, O. 1961. Nya borrar för jordprovtagning. Lantmannen 72, nr 44, 971 - 972.
• Johansson, O. 1963. Jordprovtagning för markkartering. Växtnäringsnytt 19, häfte 1, 1:7 - 11.
• Lindén, B. 1977. Utrustning för provtagning i åkermark. Rapporter från Avdelningen för växtnäringslära, Lantbrukshögskolan, Uppsala, nr 112.
• Lindén, B. 1979. Alvprovtagning med Ultuna-borren - för markkartering och framtida N - prognoser. Avd. för växtnäringslära, Inst. för markvetenskap, SLU, rapport 119.